Vävningens olika moment

Beräkning av varplängder

Om du till exempel ska väva en trasmatta som är 80 cm bred och 2 meter lång så måste du räkna ut både antalet varptrådar och längden på dessa. Det räcker inte med 2 meter långa trådar, för en del går bort när du sätter upp varpen i vävstolen. Varpen är de längstgående trådarna i mattan. Se förslag till vävnota.

Varpning

Varpflätor kan köpas färdiga om du så vill. Annars så behöver du en varpställning där du själv bestämmer hur många varptrådar du vill ha och hur långa de ska vara. Se närmare under varpning hur det går till.

Förskedning

För att fördela varpen på dess rätta bredd när du ska dra på den på vävstolen, så behöver du förskeda. Se under förskedning.

Pådragning

Det här momentet är det enda du inte kan göra själv. Ni måste vara minst två när varpflätan ska överföras till vävstolen. Se närmare under pådragning.

Solvnota

Beroende på vilket vävsätt du har valt så ser solvnotor olika ut. En solvnota bestämmer vilka varptrådar som ska höjas respektive sänkas när du trampar på en trampa och där framgår också hur tramporna ska knytas upp. Se förslag till olika solvnotor.

Solvning

När du solvar drar du varptrådarna, för det mesta, en och en genom solvens öga i den ordning som framgår av solvnotan. Se solvning.

Skedning

Här ska trådarna som du solvat dras igenom rören i skeden i rätt ordning, för att få rätt bredd på det du ska väva. Se skedning.

Framknytning

Det är när du binder fast varptrådarna på en framknytningskäpp för att kunna fästa och rulla upp det du väver på vävstolens tygbom. Se framknytning.

Överbindning

Den görs för att de rätta skaften där solven sitter ska höjas respektive sänkas när du trampar på en trampa. Se överbindning.

Uppknytning av tramporna

Beroende på vilket vävsätt du har valt så knyts tramporna upp på olika sätt mot skaften via lattorna. Se uppknytning av trampor.

Börja väva

Det finns lite olika saker att tänka på innan du börjar väva. Läs lite här om du vill.

Nerklippning av väven

När det du vävt ska tas ut ur vävstolen. Se nerklippning.

Ordlista

Bakbindningskäpp: Fäster varpen vid garnbommen.
Bobin: Att rulla upp varp på om man inte har tillräckligt många varpspolar.
Bröstbom: Den främre bommen i midjehöjd.
Dockor: När man lindar upp garn mellan två fingrar.
Framknut: Används när man binder fast varpen i framknytningskäppen.
Framknytningskäpp: Fäster varpen i tygbommen.
Fransar: Avslutning på bland annat trasmattor.
Förskeda: Fördela varpen på dess rätta bredd innan pådragningen.
Garnbom: Där varpen rullas upp vid pådragningen.
Garnskåra: Ett hål i skyttelns ena sida där trådan ska löpa ut.
Lattor: Sammanbinder skaften med tramporna.
Mattrasor: Klipps bredare ju tunnare tyget är och sys ihop snett över.
Mattsticka: En "träbit" där man lindar upp mattrasorna vid vävning.
Nerklippning: När man tar ut en väv ur vävstolen.
Nickepinne: Fästs via trissor till skafthållarna.
Nystvinda: Används när inslagsgarnet kommer i härvor.
Omknytning: Görs på olika ställen om varpen i varpställningen innan den flätas ner.
Pådragning: När man drar på varpen på vävstolen.
Skaft: Träkäppar där solven är upphängda.
Skafthållare: Där skaften sitter då man inte väver.
Skarvning: Av mattrasor så klipps de snett och överlappar varandra ett par cm.
Sked: Fördelar varptrådarna på rätt bredd och i rätt ordning.
Skedkrok: Används för att dra varptrådar genom skeden.
Skedning: När man drar de solvade varptrådarna genom skeden.
Skyttel: Används till spolar för att föra inslagsgarnet genom varpen.
Skäl: Där trådarna i varpen korsas.
Skälbräda: På varpställningen där skälet bildas.
Skälstickor: Används för att varptrådarna ska komma i rätt ordning.
Slagbom: Där skeden sitter och som man slår ihop väven med.
Solv: Ett speciellt hopknutet snöre med ett öga där varptråden ska löpa igenom.
Solvning: När man trär en varptråd i taget genom rätt solvöga.
Solvstång: Där skaften är upphängda via trissor och nickepinnar.
Spole: Garn upprullat på en bit papper.
Spolkammare: Ett utrymme i skytteln där garnspolen ska fästas.
Spolmaskin: Används för att göra spolar av inslagsgarnet.
Spröt: Smala och platta träpinnar som läggs in i garnbommen vid pådragning.
Sticka: Pinnen i skytteln där garnspolen ska sitta.
Sträckbom: Den bakre bommen i midjehöjd.
Trampor: Där man trampar för att vissa varptrådar ska sänkas.
Trissor: Fästs i solvstången och som nickepinnarna sen fästs i.
Trådledare: Ställning som varpspolarna sitter på under varpningen.
Tygbom: Där det färdigvävda rullas upp.
Varpfläta: Den färdiga varpen som tagits ner från varpställningen.
Varpställning: Där varpen görs.
Vändpinne: En övre och en undre på varpställningen.
Vävknut: Specialknut för att sammanbinda två varptrådar.
Vävnota: Hur solvning, uppknytning av tramporna och inslagsordningen ska ske.
Vävspännare: Används för att sträcka ut väven till dess rätta bredd under vävningen.